Nocturnia

Fenrisulven, Hel och Midgårdsormen - Lokes monstruösa barn


Tillsammans med jättekvinnan Angerboda fick Loke tre monstruösa barn: Jormungand (Midgårdsormen), dottern Hel, som var halvt levande, halvt ett lik, och den väldiga Fenrisulven. Dessa varelser hade allihop en särskild plats i mytologin, där Midgårdsormen och Fenrisulven skulle krossa Tor respektive Oden vid Ragnarök. Oden samlade ihop Lokes avkomma, men gudarna kunde inte ha ihjäl dem, så man måste komma på andra sätt att hantera dem på.
Gudarna blev alla mycket bekymrade när man upptäckte att Loke hade avlat de här tre varelserna. De hade hört profetior om att de tre syskonen så småningom skulle ställa till med stor förödelse. Oden skickade ut gudarna för att föra avkomman till Asgård. Först slungade Oden ner Midgårdsormen i havet som löpte runt världen. Där växte den tills den nådde runt hela världen och till slut bet sig själv i stjärten. Sedan placerade Oden Hel, Lokes ohyggliga dotter, som väktare av de dödas land Nifelheim, där hon fick till uppgift att ge mat och husrum åt alla de döda som hamnade där. Fenris, den fruktade vargen, behöll asarna hos sig själva, så att den fick växa upp i Asgård, men det var bara Tyr som var modig nog att ta hand om den.

Gleipner - Tyr och Fenrisulven


När asarna såg hur väldig Fenrisulven började bli beslöt de att fjättra honom. De kom till ulven med en väldig järnboja och föreslog att han på lek skulle pröva sin styrka mot den. Ulven tyckte inte att det var så mycket bevänt med den, så han lät dem få som de ville. När bojan var fästad slet sig ulven fri med en enda spark.
Gudarna smidde snabbt en ny boja, som var dubbelt så stark, och uppmanade ulven att pröva den på nytt med argumentet att han skulle bli vida känd för sin styrka om han kunde befria sig från den. Ulven var angelägen om att bli känd, så han lät sig bindas på nytt. Även om han fick kämpa lite mer för att komma loss, så gick det ändå ganska fort.
Asarna började bli oroliga för att de aldrig skulle kunna fjättra Fenrisulven, så de sände efter dvärgarna, som skapade bojan Gleipner. Gleipner var tunn som ett sidenband, men tillverkad av sex magiska ingredienser: kattens fotsteg, kvinnors skägg, fiskens andedräkt, bergets rötter, björnens senor och fåglars spott. Asarna tog med sig Gleipner till Fenrisulven, som tittade misstänksamt på den.
"Jag tror inte jag blir ryktbar av att bryta en så tunn boja", sade han, "och är det smitt av magi, tar jag det inte på mig hur tunt det än är."
Asarna sade att han säkert kunde bryta ett så skört band, men tanke på de väldiga järnkedjorna. "Kan du inte bryta dig loss från det här, så kommer vi att befria dig, för då kommer du inte att vara något hot mot oss."
Ulven svarade: "Om jag inte kan befria mig själv kommer jag få vänta länge på att ni ska befria mig, så jag bryr mig inte så mycket om leken längre. Men för att ni inte ska se god vilja."

Asarna såg på varandra utan att veta vad de skulle göra, tills Tyr anmälde sig frivilligt att lägga sin hand i ulvens mun. Då lät mig Fenrisulven bindas, men ju hårdare han sparkade, desto starkare bands han av bojan, så att han inte kunde befria sig. Då skrattade asarna - utom Tyr, som hade förlorat handen.

Sedan den dagen står Fenrisulven bunden i Jotunheim med ett svärd i munnen med udden upp i överkäken. Ifrån bestens gap så rinner det fragda som bildar ån Von. I Völvans spådom berättas det att i Ragnarök skall den slita sig loss och kämpa i det sista slaget mot asagudarna tillsammans med bl.a. Loke och sitt syskon Midgårdsormen. Han ylade i sin fångenskap ända till dess. I hans gap som sträcker sig från jorden till himlen ska Oden förgås i gudaskymningen. I gengäld kommer Odens son Vidar att slita upp Fenrisulvens käftar.

Gere och Freke, Garm, Månegarm, Hate och Skoll - Andra vargar i nordisk mytologi


Gere och Freke är Odens två vargar. Oden brukar ge dem allt kött som serveras honom i Valhall då han själv föredrar vin och mjöd. Gere betyder "den glupske" och Freke "den spjuthuggande".

Garm är Hels människoätande varghund med ständigt blodig bringa, som fjättrad med järnkedjor vaktar ingången till de dödas rike Hel vid Gnipahålan. I Snorres Edda slipper den lös vid Ragnarök och kämpar mot Tyr. Garm lyckas slutligen sluka Tyr, men Tyr får sin hämnd genom att, inifrån, penetrera varghundens hjärta med sitt svärd.

Månegarm var i nordisk mytologi en varg som levde i Järnskogen. Han levde av blodet från döende människor och förföljde månen vilket ledde till månförmörkelse. Han orsakade också solförmörkelser genom att skvätta blod omkring sig så att solen svartnade.

Hate är en varg som springer före ljusdisen Sol och hennes två hästar på himlavalvet. Han är son till Fenrisulven och bor i Järnskogen. Namnet Hate betyder "hataren".
Skoll är den varg som jagar efter solgudinnan Sol. När elementen försvinner före Ragnarök är det Skoll som slukar Sol. Skoll betyder "svek'"

---

Fenrisulven är en utav mina absluta favoriter i nordisk mytologi. Jag älskade att höra myten om Gleipner när jag var liten och min ena katt heter till och med Fenriz. Valde att stava med z efter "blackmetal-Fenriz", då jag lyssnade en del på Darkthrone och Isengard när jag var yngre.