Nocturnia

Jag hade en sådan jäkla sjuk dröm i natt...

Jag gick hemifrån för att möta upp en kille jag träffat på krogen kvällen innan. Utanför mitt hus var det ett jäkla liv och långt bortifrån hördes det skrik och vapenskott. När jag kommit ca 100 meter så möter jag en helt galen tjej i 14-årsåldern med en kökskniv i högsta hugg. Precis när jag ska fråga vad hon håller på med stannar en svart jeep vid vägen och ut kommer en upprörd pappa. Han försöker få med sin dotter in i bilen, men hon vägrar. På något sätt lyckas jag dock övertala henne att släppa kniven och hoppa in i bilen. När hon har satt sig och bilen ska till att köra rusar hon ut igen mot stället där hon slängt kniven. Från ingenstans kommer det pistolskott och tjejen faller ned död till marken. Bilen exploderar och hennes pappa med den.
Jag står som paralyserad när en kille drar mig i armen och skriker: SPRING! Vi springer ett bra tag och när vi är säkra för tillfället frågar jag vad tusan det är som händer.

Det visar sig att det har brutit ut ett krig mellan högerextremister och vänsterextremister och de som nyss räddade mig tillhörde vänstern. De hade smutsiga, trasiga kläder och var beväpnade med yxor, molotovcocktails, allt de kunde få tag i.
Jag kände paniken stiga. Jag var höger och här satt jag med fienden som nyss räddat livet på mig.
Jag berättade för dem att jag var tvungen att möta en person och att jag var tvungen att ge mig av. De ville dock inte låta mig gå ensam, så fast jag bad dem att stanna följde de med mig. 

Jag mötte upp killen, som jag gett mig ut för att träffa, utanför en stor byggnad. Vänsterfolket som följt mig dit försvann helt plötsligt och han bad mig följa med in i huset (dit de andra hade gått, men som jag inte hade sett). Skrattande sa jag till honom: "Vill du veta något roligt? Jag är höger och vänsterpack räddade nyss livet på mig!". Han gav mig en förvånad och kall blick och skulle precis öppna munnen för att säga något, när en kille kommer fram till honom för att "rapportera" dagens attacker.
Med ens inser jag att detta är ledaren för vänsterextremisterna! Jag som hade tagit förgivet att han var höger, hur kunde jag vara så dum?

Jag sprang för mitt liv mot utgången och kastade mig ut i vad jag trodde var friheten. Jag hann springa ca 200 meter innan jag såg en massa människor komma i en stor trupp mot mig.
De var klädda i SS-inspirerade uniformer, gasmasker och utrustade med automatvapen, eldkastare, granater och "gasbomber". Vad fan är nu detta, tänkte jag för mig själv.
Jag insåg dock rätt snart att detta måste vara högermänniskor. Jublande började jag springa mot dem. Jag ville till säkerheten, till "mina egna". Men halvvägs framme hör jag en röst i en megafon: "Vänsterpack på väg. Skjut henne!". Först bryr jag mig inte om vad som nyss beordrats, tills jag märker att de skjuter mot mig. Vad fan, jag är ju på deras sida. Sen kollar jag på mina kläder och inser att jag ser ut precis som vänsterextremisterna.

Blåa, självlysande kulor kommer vinande mot mig. Jag slänger mig på marken och kryper in bakom något som liknar ett hundhus. Bakom huset finns det ett vattenfyllt dike som jag hoppar ner i, i hopp om att kunna gömma mig där. Jag är inte ensam. I diket ligger en massa döda människor. En utav dem håller en pistol i handen, så jag bryter loss den från hans stelfrusna hand.
Jag hör stöveltramp och tittar fasansfullt upp. Lite längre bort står en man i uniform och med ett vapen i handen. Jag skjuter.

Mannen kommer närmare och när han bara är någon meter bort faller han till marken. DÅ ser jag att det är en gammal klasskompis till mig, Martin. Jag blir genast förfärad och säger: "Men, jag visste inte att det var du. Jag är ju på eran sida". Leende tittar han på mig och säger: "Men jag visste att det var du. Inte att du var på våran sida, men det hade inte spelat någon roll..." och så lyfter han sitt vapen för att skjuta.
Jag trycker in hanen på min pistol igen, men kulorna är slut. Jag slänger mig desperat mot Martins vapen och lyckas ta den ifrån honom. Jag siktar mot hans huvud och skjuter.

Det kom inget skott. Istället sprutade vapnet en vätska, som jag först trodde var vatten. Men Martin skrek som en stucken gris och efter ett tag började hans ansikte frätas bort. SYRA!

Sedan vaknade jag. Fan vad scary det var, speciellt då alla var emot mig och skulle döda mig.
Jag somnade om ett tag och kom tillbaka in i drömmen, men då var jag och Saga och Bella (hennes hund) i en lekstuga på en äng och det var mitt på dagen.