Nocturnia

Jag brukar alltid säga att man behöver dalar i livet för att uppskatta topparna, men jag börjar ärligt talat tvivla på det. Det känns mer som att livet ger en små toppar för att fallet ner till botten ska bli värre.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Hur ska man orka med den gråa vardagen när allt bara känns meningslöst? Varför fortsätta kämpa när man ändå aldrig kommer någonstans?

Likt Sisyfos i Hades som med svett och möda i evighet rullar en ofantlig sten uppför en backe kämpar jag med min egna sten - livet!

Det enda jag vet säkert är att jag kommer misslyckas, att döden är oundviklig, likt fan kämpar jag.

Bli inte oroliga nu, jag vill inte dö. Nej, jag är nog redan död, på insidan...