Tattered & Torn

När min gamla psykolog en gång sa till mig att jag borde bli manusförfattare blev jag förbannad på honom. Där hade jag bett om hjälp för mina ständiga mardrömmar och han ger mig yrkesrådgivning?
Idag kan jag dock hålla med honom lite. Visst, jag plågas fortfarande av hemska mardrömmar som gör att min sömn snarare tar energi än ger, men ibland alltså. Hade manusförfattarna i Hollywood haft ens en hundradel av den fantasin jag har i mina drömmar så skulle vi slippa en massa remakes och annat skräp ;)

Bara det senaste dygnet har jag drömt detta:

- Jag och en massa människor ska dyka ner och undersöka vraket av Titanic. Vi blir attackerade av hajar och en massa annat strular hela tiden. Till sist svetsar vi upp en lucka i vraket och ut därifrån kommer det en hel arme av zombiesar. De börjar givetvis mumsa på mina kompisar och jag får simma som en tok.

- En grupp tjejer och jag är ute i en skabbig stuga i skogen. Vi träffar ett gäng killar och börjar festa, men helt plötsligt blir killarna våldsamma och så börjar katt och råtta-leken. Nere i källare hittar vi en "satanist-håla", haha. Pentagram överallt, ett stort altare och nakna, döda tjejer i stora fågelburar. Stora demonliknande figurer sitter i hörnen och ser på. De verkar vakta något, men bryr sig inte om oss. En efter en blir tjejerna mördade och sen är det bara jag och en tjej kvar. Vi lyckas tillsammans ta kål på några, så till slut är det bara två killar kvar också. Den andra tjejen börjar då försöka flirta med dem, säger att vi kan ha skoj istället för att slå ihjäl varandra. Killarna säger att de går med på det så hon börjar helt plötsligt strippa. När hon är helt naken bär den ena killen upp henne och spetsar henne sedan på någon sorts staty (ni kan sägert gissa på vilket sätt han spetsar henne).

- Jag är där, men ändå inte. Jag ser mig själv genom någon annan. Jag är fastbunden, blir torterad och hotad. Får sedan se en annan tjej bli torterad, lemlästad och dödad framför ögonen på mig.

Hm, mycket jakt och död. Kanske känner jag mig stressad? Dags för förändring? Eller har jag bara sett för mycket skräckfilm helt enkelt? :P



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0