Forgotten
För någon vecka sedan eller så hörde jag av mig till nästan alla jag kände och INGEN hade tid att umgås. Jag tog det rätt hårt, även om vissa faktiskt inte kunde, även om de hade velat. Satt därför hemma och läste i min ensamhet, dag in och dag ut.
Nu vill jag hitta på saker, jag vill ut! Jag vill gå på promenader, äta glass, grilla och allt det där som hör till när det är fint väder, men nu "vågar" jag fan inte höra av mig till någon alls. Orkar inte höra ännu ett nej...
Är mina hjärnspöken helt ute och cyklar eller är jag så hemsk att umgås med?
svårt när du aldrig hör telefonen när man ringer. :(
Hörru stumpan ! Ryck upp dig ! Jag kanske inte ingår i din umgängeskrets, men jag finns här :) Ta dig i kragen så ses vi ! :D
Jag tror man överdriver känslan, men jag förstår hur du känner. Men man tänker ju sällan så själv om andra, så varför skulle dom tänka så om dej ? :)
var jag som skrev den förra kommentaren, inte menat att vara annonym. :)
Petra: Min mobil är fallfärdig. Min syster sa idag att hon ringt 4 gånger, men min mobil har varit knäpptyst och visar inte att jag har fått några samtal alls. Ska dock få en ny helleloll nästa vecka. Sms verkar komma fram som de ska iaf.
Elin: Tack! Hittar gärna på något, behöver komma ut och träffa folk lite :)
Angelica: Jo, du har säkert rätt, men ibland ställer hjärnan verkligen in sig på något och vägrar se saker ur något annat perspektiv alls. Förhoppningsvis kan den kanske få in sanningen snart :)
ja det är bra, ny telefon behöver du. har skrivit en del i bloggen också att jag är ledsen att jag inte hunnit träffa de människor jag gärna velat, tänkt på dig en del. Är många som sliter i en när man själv inte mår bäst och du vet ju hur det är.
Ja, minst sagt. Vet inte vad det är för nån, men en 1 år gammal Nokia med kamera är waaay better än en 4 år gammal Nokia utan kamera :P haha
Mm, jag vet hur det är, men ibland går tankarna bara neråt och så blir det bara värre och värre. Därför jag behövde ventilera lite på bloggen...
