Nocturnia

Lyss, den sköna slumrar ej
Om natten som sig bör.


Så ve den som i hennes famn
Av röda kyssar dör.


Tag i akt min varning nu
Om drottningen från Hades:


Ty fyra sekel har förflytt
Sen hon i jorden lades.
 

Ändock vandrar hon var natt
Och törstar efter blod


Och ingen vet om henne mer
Än det som på graven stod:


"IBI CUBAVIT LAMIA"

Lamia, Mormo och Gello - Demoner som dödade barn


"Ty när alla de barn som fötts åt henne [Lamia] dog, blev hon nedstämd över detta missöde, och i avundsjuka mot andra kvinnors fruktsamhet befallde hon att de nyfödda skulle rövas ur deras famnar och dödas på fläcken"
(Diodorus Siculus Bibliotheca historica, 20.41.3)

I de folkliga föreställningarna under antiken förekom en rad väsen eller demoner som drevs av en outsläcklig lust att döda och förgöra barn och unga kvinnor. Dessa illasinnade väsen - vilka tillhörde gudinnan Hekates anhang - hade en rad namn, bland annat Lamia, Mormo, Mormolyke, Empousa och Gello, vilkas mytologiska motsvarigheter var Lamia, Gello och Mormo. Det gemensamma för dessa väsen var att de förkroppsligade det folk fruktade mest, nämligen att familjen inte skulle fotleva. Dessa väsen betecknas i de antika källorna omväxlande som demoner, spöken, vilddjur och monster. De namn som användes om dessa väsen, är egentligen adjektiv vilka beskriver dem: mormones betyder helt enkelt de "fruktansvärda" och lamiae "slukarna", det vills säga de som åt människokött.

I myten beskrivs Lamia som ett vederstyggligt monster - smutsig med en sälliknande stank, fjärtande, ful, fet och hårig och försedd med stora hängbröst samt faktiskt även testiklar. Det berättas också att Lamia kunde ta ut sina ögon, och hur hon lade dem i en flaska eller kopp då hon söp eller sökte vila. I en del berättelser beskrivs hon som en ursprungligen underskön drottning som hade en kärleksaffär med guden Zeus, och hur dennes hustru Hera lät döda hennes barn av hämndlystnad, drev ut henne i öknen eller ödemarken där hon förvandlades till ett bestialiskt vilddjur. En del hävdar att hon var mor till havsmonstret Skylla eller till det första oraklet i Delfi, ytterligare andra att hon förlorade samtliga sina barn. Driven av avundsjuka och vrede slukade hon andras barn och foster.

Lamia och Empuosa - Manslukerskor och köttätande demoner


"...den här fina bruden är en av de så kallade empousai, de som folk i allmänhet kallar Lamia eller Mormolyke. De tycker förvisso om sex, men allra mest älskar de mänskligt kött, och de använder sex som lockbete för dem de vill äta"
(Flavius Filostratos Vita Apollonii (Apollonio's liv), 4-25)

I en historia hämtad ur Apuleius Den gyllene åsnan, blir offret först dränerad på all energi och livslust, och töms senare på blod och får hjärtat utslitet ur kroppen av en lamia. I modern litteratur om vampyrism jämnställer man ofta lamiai med vampyrer, men detta är missvisande. Vampyren är ett väsen som hör hemma i de östeuropeiska kulturerna och kan ses som en variant av en gengångare, men med den egentligheten att den förblir i gränslandet mellan levande och döda genom att den hämtar livskraft ur sina offers blod. Visserligen finns en del likheter mellan vampyrer och lamiai, men medan den förstnämnda är kroppslig är den sistnämnda det inte.

För att veta mer om Lamia, vampyrer och de andra nämnda demonerna råder jag er att läsa "Sagor och svartkonst under antiken" av Camilla Asplund Ingemark och Dominic Ingemark. Det är även från den boken jag tagit denna fakta.