Rango (2011)
Kameleonten Rango har tillbringat hela sitt liv i ett terrarium. När han av en händelse får chansen att spela Den store Hjälten tar han den följaktligen, särskilt eftersom invånarna i den lilla staden Dirt, dit han anländer efter att ha blivit strandad mitt i öknen, sväljer hans uppdiktade bravader med hull och hår.
I Dirt råder akut vattenbrist, och Rango upptäcker snart att detta bara är ett av problemen. Utan någon som helst riktig livserfarenhet eller kompetens har den nye sheriffen snart fullt upp med att fylla skorna som han så att säga har valt ut åt sig själv; det blir ingen lätt match eftersom han förutom att rädda staden från uttorkning måste behålla medborgarnas förtroende, duellera med allehanda banditgäng, vinna flickan och upptäcka vem han egentligen är, allt innan den mytomspunne storskurken Rattlesnake Jake ringlar in i staden och verkligen sätter Rango på prov.
I Dirt råder akut vattenbrist, och Rango upptäcker snart att detta bara är ett av problemen. Utan någon som helst riktig livserfarenhet eller kompetens har den nye sheriffen snart fullt upp med att fylla skorna som han så att säga har valt ut åt sig själv; det blir ingen lätt match eftersom han förutom att rädda staden från uttorkning måste behålla medborgarnas förtroende, duellera med allehanda banditgäng, vinna flickan och upptäcka vem han egentligen är, allt innan den mytomspunne storskurken Rattlesnake Jake ringlar in i staden och verkligen sätter Rango på prov.
När jag först såg filmaffishen till Rango så började jag genast sjunga på "Django" och det är väl inte så konstigt egentligen, då namnet refererar till just den filmen.
Har sett en hel del spaghetti westerns i mina da'r och kanske är det därför som jag uppskattar Rango extra mycket?
Visuellt är den så snygg att man nästan tappar hakan och röstskådespeleriet är spot on (se den på engelska)! Att Hans Zimmer står för soundtracket gör ju knappast saken sämre.
Betyg: 8/10
Kommentarer
Trackback
