Nocturnia

Jag har fånen fullproppade med sångklipp (memos) som jag spelat in. Frågan är nu bara, hur fan kan det vara möjligt att man ena dagen när man lyssnar på dem tycker att: Fan, det låter ändå rätt bra, för att nästa dag gråta över att det är så pinsamt dåligt?

Man kan ju tro nu att det beror på hur det står till med självförtroendet de dagarna man lyssnar på dem, men nej, så är inte fallet. Jag kan vara jättedeppig och tycka att jag är bra, glad och tycka det är värdelöst och vice versa.

Det bästa vore egentligen att låta någon annan lyssna på det och på så sätt få höra det från någon annan. Problemet är då bara att... JAG VÅGAR INTE!!! :P

Aja, ska lyssna imorgon igen och se om jag gillar det, för nu när jag lyssnade så tyckte jag ändå att det inte var så pjåkigt. Jag kan ju inte jämföra mina entagningsinspelningar på min iPhone mot studioinspelad sång, som har blivit inspelad bitvis. Ändå gör jag det!


För er som inte vet tog jag sånglektioner (opera) för några år sedan. Tvingades sluta med dem eftersom jag blev sjuk och sen arbetslös, men jag har aldrig slutat sjunga. Är kass på att öva och pga min astma får jag kämpa rejält med andningen. Har även scenskräck, men på något sätt mår jag bra när jag sjunger. Kan sitta hela nätter och sjunga för mig själv...