Nocturnia

Jag hade en sådan konstig dröm i natt. Jag drömde att jag drömde att jag träffade min "beskyddare", en äldre dam som jag kallade för Eloise, för jag kunde inte uttala hennes riktiga namn, men det var något liknande.
Hon berättade för mig om mitt liv och varför vissa saker blev som de blev. Har även för mig att hon försökte förbereda mig inför något, men jag kan för mitt liv inte minnas vad. Det är så frustrerande :(

Det var en jäkligt märklig och på samma gång mäktig dröm. Denna Elosie, hade en otrolig dragningskraft och karisma och det kändes som att det var någon riktigt högt uppstående som stod där framför mig, även om varken utseendet eller kläderna tydde på det.

Till min stora sorg kan jag som sagt inte minnas alltför mycket av vad hon sa, men jag vet att hon försökte "trösta" och betrygga mig med något. Kanske är det inte meningen att jag ska minnas allt? Kanske vill hon bara att jag ska minnas henne och veta att jag har någon som ser efter mig?

Ni kanske tycker att jag är knäpp, men jag tror på övernaturliga saker och fenomen och jag känner i hela kroppen att denna Eloise finns, på riktigt! Antagligen inte som en människa, men hennes väsen och ande existerar. Jag bara vet det.

Blogg-inläggets titel till ära så måste jag ju bara få med denna underbara dikt utav mästerliga Edgar Allan Poe.

När jag var nere i Skåne på vikingamarknad i helgen så hände en alltför vanlig grej. Jag sitter/står alltid i Sagas tält och hjälper till med försäljningen (och försöker sälja mina egna smycken också), men så var hon tvungen att gå på toa, så jag stod där själv och försvann i mina egna tankar och pillade lite med ett spel (som Saga gjort och som skulle säljas). En rätt så söt kille kommer då fram och frågar ifall det är ett spel och ifall jag kan spela det. "Ja, det kan jag", svarar jag då, varpå han undrar "Så, om jag köper det, kan du då visa mig hur man gör?". "Självklart kan jag göra det", svarar jag som en riktig försäljare. "Ok, men då kan vi kanske ta det över en fika då?" säger han och ler mot mig. Jag fattar dock inte alls vad tusan han snackar om, så jag pratar bort det med en massa nonsens och börjar sedan prata med de nya kunderna som ställt sig vid försäljningsbordet, och sedan gick han sin väg...

Nej, så är det inte varje gång jag är på marknad, men situationen är alldeles för vanlig. Ibland är jag så trög så jag blir rädd för mig själv. Jag fattar inte ifall någon är intresserad utav mig om de så slår mig i huvudet med en påk och drar mig i håret hem till deras grotta. Varför är det så? Varför kan jag aldrig få in sådana simpla saker i mitt tröga huvud?!! *suck*