Nocturnia

Idag är ingen bra dag. Känner mig så fruktansvärt ensam och bortglömd. Jag älskar Bella och vi har det hur mysigt som helst, men jag är helt låst. Ingen vill komma hit och ingen vill att jag ska ta med mig hund någonstans. Vad tror de att hon ska göra egentligen? Riva och kissa ner hela huset?
Jag ska ha henne i över en vecka till och träffar jag inte någon människa snart så dör jag. För jag är tjej och kommer en dum tanke så kommer det bara fler och fler sen. Jag hatar att vara sån här!!!

Jag behöver sällskap, en kram, eller ett samtal, eller fint sms... Är det så mycket begärt?

Jag har sovit skitdåligt i natt! Igår när jag tog Bella på kvällspromenad så mötte vi en otäck gubbe som hänger här i krokarna ibland. Till skillnad från roliga snurrfarbrorn (en herre som snurrar ungefär vart tionde steg han tar) är denna otäck! Han är helt klädd i smutsiga, vita kläder, så han är helt grå, på huvudet också. Han går som en zombie och så skriker han BWAH! hela tiden. Han är riktigt obehaglig! Bella skällde på honom igår, så jag fick släpa henne in genom porten. Väl inne i lägenheten igen så tittar jag ut genom fönstret och den där gubben gick fram och tillbaka på gatan nedanför mig i minst en halvtimme. Inte blev det bättre av att Bella skällde till så fort han skrek heller. Tänk om han är en zombiespion? De kommer snart och tar oss, Petra!

Sov riktigt dåligt pga detta (och min alltför livliga fantasi) och inte blev det bättre av att pappas tant har ringt och lämnat telesvar medan jag och Bella gick morgonpromenad. De är tydligen på väg till Västkusten och det säger de NU! Pappa är allergisk, jag är hundvakt. De kan inte komma hit och jag kan inte vara borta länge hemifrån (eftersom jag då inte kan ta med Bella). Sedan har jag planer. Hur svårt kan det vara att säga till innan?
Bäst utav allt är ju att de kommer få det till att bli mitt fel, att jag har katter, att jag är hundvakt och att... ja, att jag existerar? "Allt är Malins fel". Usch, kidnappa mig?

Det är något fel på mig! På sistone har jag börjat känna mig så fruktansvärt ensam, särskilt efter jag kom på att jag varit singel i två år. Det fick mig verkligen att känna det som att jag kommer vara ensam hela livet. 
De senaste två åren har jag intalat mig själv att jag vill vara ensam, att jag behöver det, men nu kan jag inte låtsas längre. Livet känns så jäkla tomt och meningslöst. Blir det inte bättre än så här?

Fast värst utav allt är nog att jag inte kan gråta längre. Har alltid behövt "rensa systemet" och gråta emellanåt, men nu kan jag inte det. Försöker sysselsätta mig hela dagarna så att tankarna inte hinner ifatt mig, men så fort jag sätter mig ner för att koppla av eller lägger mig för att sova så är tankana där och tynger ner mig. Ångestframkallande.
Det känns som att jag behöver gråta, för att få ur mig lite elände, så att det kan kännas åtminstone lite bättre. Men det går inte, gråten fastnar i halsen och jag får ingen ro i kroppen.

Fick nyss ett mail från en kille som ville att vi skulle gifta oss och begravas ihop. Man kanske borde tacka ja till det erbjudandet?

Jag hade en sådan jäkla sjuk dröm i natt...

Jag gick hemifrån för att möta upp en kille jag träffat på krogen kvällen innan. Utanför mitt hus var det ett jäkla liv och långt bortifrån hördes det skrik och vapenskott. När jag kommit ca 100 meter så möter jag en helt galen tjej i 14-årsåldern med en kökskniv i högsta hugg. Precis när jag ska fråga vad hon håller på med stannar en svart jeep vid vägen och ut kommer en upprörd pappa. Han försöker få med sin dotter in i bilen, men hon vägrar. På något sätt lyckas jag dock övertala henne att släppa kniven och hoppa in i bilen. När hon har satt sig och bilen ska till att köra rusar hon ut igen mot stället där hon slängt kniven. Från ingenstans kommer det pistolskott och tjejen faller ned död till marken. Bilen exploderar och hennes pappa med den.
Jag står som paralyserad när en kille drar mig i armen och skriker: SPRING! Vi springer ett bra tag och när vi är säkra för tillfället frågar jag vad tusan det är som händer.

Det visar sig att det har brutit ut ett krig mellan högerextremister och vänsterextremister och de som nyss räddade mig tillhörde vänstern. De hade smutsiga, trasiga kläder och var beväpnade med yxor, molotovcocktails, allt de kunde få tag i.
Jag kände paniken stiga. Jag var höger och här satt jag med fienden som nyss räddat livet på mig.
Jag berättade för dem att jag var tvungen att möta en person och att jag var tvungen att ge mig av. De ville dock inte låta mig gå ensam, så fast jag bad dem att stanna följde de med mig. 

Jag mötte upp killen, som jag gett mig ut för att träffa, utanför en stor byggnad. Vänsterfolket som följt mig dit försvann helt plötsligt och han bad mig följa med in i huset (dit de andra hade gått, men som jag inte hade sett). Skrattande sa jag till honom: "Vill du veta något roligt? Jag är höger och vänsterpack räddade nyss livet på mig!". Han gav mig en förvånad och kall blick och skulle precis öppna munnen för att säga något, när en kille kommer fram till honom för att "rapportera" dagens attacker.
Med ens inser jag att detta är ledaren för vänsterextremisterna! Jag som hade tagit förgivet att han var höger, hur kunde jag vara så dum?

Jag sprang för mitt liv mot utgången och kastade mig ut i vad jag trodde var friheten. Jag hann springa ca 200 meter innan jag såg en massa människor komma i en stor trupp mot mig.
De var klädda i SS-inspirerade uniformer, gasmasker och utrustade med automatvapen, eldkastare, granater och "gasbomber". Vad fan är nu detta, tänkte jag för mig själv.
Jag insåg dock rätt snart att detta måste vara högermänniskor. Jublande började jag springa mot dem. Jag ville till säkerheten, till "mina egna". Men halvvägs framme hör jag en röst i en megafon: "Vänsterpack på väg. Skjut henne!". Först bryr jag mig inte om vad som nyss beordrats, tills jag märker att de skjuter mot mig. Vad fan, jag är ju på deras sida. Sen kollar jag på mina kläder och inser att jag ser ut precis som vänsterextremisterna.

Blåa, självlysande kulor kommer vinande mot mig. Jag slänger mig på marken och kryper in bakom något som liknar ett hundhus. Bakom huset finns det ett vattenfyllt dike som jag hoppar ner i, i hopp om att kunna gömma mig där. Jag är inte ensam. I diket ligger en massa döda människor. En utav dem håller en pistol i handen, så jag bryter loss den från hans stelfrusna hand.
Jag hör stöveltramp och tittar fasansfullt upp. Lite längre bort står en man i uniform och med ett vapen i handen. Jag skjuter.

Mannen kommer närmare och när han bara är någon meter bort faller han till marken. DÅ ser jag att det är en gammal klasskompis till mig, Martin. Jag blir genast förfärad och säger: "Men, jag visste inte att det var du. Jag är ju på eran sida". Leende tittar han på mig och säger: "Men jag visste att det var du. Inte att du var på våran sida, men det hade inte spelat någon roll..." och så lyfter han sitt vapen för att skjuta.
Jag trycker in hanen på min pistol igen, men kulorna är slut. Jag slänger mig desperat mot Martins vapen och lyckas ta den ifrån honom. Jag siktar mot hans huvud och skjuter.

Det kom inget skott. Istället sprutade vapnet en vätska, som jag först trodde var vatten. Men Martin skrek som en stucken gris och efter ett tag började hans ansikte frätas bort. SYRA!

Sedan vaknade jag. Fan vad scary det var, speciellt då alla var emot mig och skulle döda mig.
Jag somnade om ett tag och kom tillbaka in i drömmen, men då var jag och Saga och Bella (hennes hund) i en lekstuga på en äng och det var mitt på dagen.

I natt, eller rättare sagt i morse, har jag drömt så konstigt och intensivt. Jag var en HJÄLTE och sprang runt i hemliga gångar på ett slott och slog ner elaka präster och gubbar med en majonäsburk. Badade sedan bastu med en tant och fick veta hemligheter om min släkt. Återförenades i slutet med de andra som kämpade mot de onda och den andra "hjälten" där var skitsnygg och han räddade mig från att få en pil i mig. Vi blev nog till och med ihop där på slutet. Oj oj oj ^^

Vem behöver film när man kan drömma?;)

Jag känner mig just nu helt bortstött och utfryst från min umgängeskrets. Kanske överdriver jag, men jag kan inte skaka av mig känslan.
För någon vecka sedan eller så hörde jag av mig till nästan alla jag kände och INGEN hade tid att umgås. Jag tog det rätt hårt, även om vissa faktiskt inte kunde, även om de hade velat. Satt därför hemma och läste i min ensamhet, dag in och dag ut.
Nu vill jag hitta på saker, jag vill ut! Jag vill gå på promenader, äta glass, grilla och allt det där som hör till när det är fint väder, men nu "vågar" jag fan inte höra av mig till någon alls. Orkar inte höra ännu ett nej...

Är mina hjärnspöken helt ute och cyklar eller är jag så hemsk att umgås med?

Ronnie James Dio’s funeral
to be picketed by anti-devil religious cult

 

Members of the Westboro Baptist Church say Dio 'is currently residing in hell'

Ronnie James Dio's public memorial on May 30 looks set to be disrupted by US religious cult the Westboro Baptist Church, who oppose his supposed links with the devil.
Dio, 67, passed away on May 16 after losing his battle with cancer. The church, who’s website is titled Godhatesfags.com, are already known throughout the US for their hatred of homosexuality and for picketing funerals. Their current website schedule sees them accuse Dio, who pioneered the so-called 'devil horn' sign and was the frontman of Black Sabbath, of worshipping the devil, encouraging violence and hating god. They are asking members to attend Dio's public funeral in Los Angeles "to remind you who worship that old serpent, Satan, that your time is very short”. The message adds: "We'll be there! Just because the chances of any of God's elect being amongst this group of heavy metal sycophants is slim to none does not mean they should not get some good words."
In 2007, the church was the subject of a Louis Theroux television documentary called The Most Hated Family In America.

Källa: NME

---

Dessa extremister... De får en verkligen att hoppas att det finns en Gud. För finns Gud så finns även Djävulen och då kommer de jävlarna få sitt straff. För till Himmelen kommer de då inte! Om nu inte Gud skulle gilla idioter (vilket han verkar göra), men då brinner jag gladligen i Helvetet :D

Får hoppas att begravningen blir lugn och fridfull i alla fall. Vore hemskt om dessa respektlösa, hjärntvättade idioter skulle förstöra den.

RIP RJD!

Ibland är livet inget mer än en pina...

Jag drömde så obehagligt i natt. Ormar, precis överallt! Jag tycker inte illa om ormar på något vis, de är vackra, men i drömmen... Usch! Det kryllade av dem och alla gick de till attack och jagade mig. De bet mig i armar, ben, ansiktet, ja överallt!
Jag åkte till Thailand i drömmen också och jag tog med mig kattungarna dit. Jag skulle lära dem simma!? När de sedan simmar runt en liten ö kommer det en massa ormar mot dem så jag springer så snabbt jag kan mot dem, men då pratar katterna med mig och säger "Men mamma, sluta vara så mesig. Vi klarar oss".
Sedan vaknade jag till och somnade om. Drömde att jag var på ett lager och radade upp madrasser längst med en vägg. Helt plötsligt är det en gigantisk pytonorm där som även den försöker gå till attack.

Kollade upp lite vad det kan ha för betydelse:

ORM: Att drömma om ormar är ett mycket dåligt omen, som berättar om faror, sjukdom, frestelser och synd. Om ormen attackerar dig ska du se upp för falskt smicker.

JAGAD: Är du jagad i drömmen så betyder det att du är stressad och behöver lugna ner dig.

KATT: Det är inget bra tecken att drömma om en katt. Katter förutspår trassel, problem, ohederlighet och otrohet.

RESA: berättar om kommande förändring.

SPRINGA: Har du svårt att springa i din dröm, betyder det att ditt självförtroende minskat. Springer du mot något är det ett gott tecken, men springer du ifrån något väntar problem.

Problem med oärliga personer? Lovely! Jag som trodde att det var ljusare tider som väntade :(

Idag skulle jag ha fått mina pengar, men fick jag det? Nej. Kattmaten är slut, jag själv har inte ätit något vettigt på flera dagar och idag hade jag planerat in en hel del skojiga saker. Nu är allt det förstört och nu blir mina räkningar ännu en dag försenade. Jävla Försäkringskassan, jag vill inte vara sen med betalningarna varenda jävla månad!

Snacka om att förstöra ens humör och hela ens dag :(

Jag tror fan i mig att Valkyria är på tjocken. Hon har blivit så jäkla tjock om magen de senaste veckorna. Fy fan! Tyckte att jag var snabb nog att dela på dem och kastrera Fenriz när hon började löpa, men jag hade tydligen fel. Så jävla typiskt mitt liv att sådant händer. Måste allt jämt jävlas?!

Vet inte vad jag ska göra heller. Abort har jag inte råd med, så hon kommer ju få föda dem. Jag har inte råd med att låta ungarna somna in hos veterinären heller och jag kan ju inte slå ihjäl dem. Vad fan ska man göra? Man kan ju inte behålla inavlade ungar.

Vill bara lägga mig ner och dö ett tag nu...

Jag drömmer konstant om vulkanutbrott, krig och zombies! Petra är likadan, igår satt vi och tittade på "överlevnadskit" och pratade om att gå en överlevnadskurs i sommar. Vi kommer fan i mig snart börja hamstra konserver och vatten. Vi pratade till och med om att ta jägarlicens så att man kan ha ett vapen hemma, haha.

Växthuseffekten och Aliens i all ära, men personligen tror jag att det är zombies som kommer utplåna oss! Jag hoppas det i alla fall! Jag har en besatthet utav zombies, men jag är egentligen livrädd för dem. Då kanske ni undrar varför jag då hoppas på zombies? Jo, blir det till exempel Moder Jord som tar död på oss så finns det ju inte så mycket man kan göra mer än att springa och hoppas att det finns något ställe som är säkert. Mot zombiesar har man ju i alla fall en chans att slåss! Beväpna sig och gå ut och leka zombiejägers :D

Jag kan inte somna. Dumma tankar, dumma drömmar om något som säkert aldrig kommer bli annat än en dröm. Hur jag än försöker tänka på annat så finns de där konstant, 24/7. Antingen kommer det bli det bästa någonsin, eller så blir det den största besvikelsen. Jag vill våga, men hur fan ska det gå till? Hur ska jag få tag i så pass mycket mod när det står så mycket på spel? När det finns så mycket att förlora... Men jo, nu är jag negativ, det finns ju massor att vinna också. Helvetet vad mycket det finns att vinna! Det är därför mina tankar är upptagna konstant. Jag kan verkligen inte släppa det. All I ever wanted...

Har spenderat större delen av kvällen med att kolla på Animal Planet (bästa tv-kanalen). Favoritprogramet är Animal Cops: Houston. Får dock så ont i hjärtat när jag ser hur fruktansvärt illa vissa djur behandlas. Förstår inte hur man kan sova om nätterna när man t.ex. har en häst ute på tomten som inte får någon mat, eller idioter som tycker att det är fullkomligt normalt att smörja in deras husdjurs sår med motorolja!? Man tappar nästan hoppet om mänskligheten när man ser hur korkade och hjärtlösa vissa människor är.

Att det finns organisationer som SPCA är dock en tröst. Att det faktiskt finns folk där ute som bryr sig och som kämpar för att djuren ska få leva ett normalt och lyckligt liv. Skulle gärna jobba som det, det vore drömmen. Vet dock inte om jag skulle klara av det. Så mycket lidande och jag skulle nog vilja tortera och slå ihjäl idioterna som inte kan behandla djur med respekt och den kärlek och omsorg de behöver. Varför skaffa djur om man inte kan ta hand om dem? Det borde fan krävas "körkort" på att få skaffa husdjur. Barn också för den delen, men den diskussionen orkar jag inte ta just nu :P

Hur som helst, djur står mig varmt om hjärtat. Jag må verka hjärtlös när jag inte bryr mig ett skit ifall "Muggiduggi" i Afrika svälter, men det beror på att människor i mina ögon inte är lika mycket värda som djur (ja, ni läste rätt!). Djur är bland det bästa som finns på denna planet, så fan ta dem som behandlar dem illa. Massavrättning på de asen!

Läste nyss en intressant artikel i Aftonbladet.

Man kan ju bli förbannad för mindre! Tror jag ska sluta ta alla troende och religiösa människor i hand, för de är mentalt ostabila och jag ser ned på dem. Kan sedan, om jag hamnar i trubbel på grund utav det, anmäla till DO och säga att "enligt min 'religion' är de mindre värda" och vips har jag tjänat en hacka också.

Fy fan, vart är världen på väg egentligen...?